{"id":"2200063","beslutsstatus":"Gällande","namn":"Riskammen","skyddstyp":"Naturreservat","lanAsText":"Jämtlands Län","kommunerAsText":"Strömsund","beslutstyp":"Beslut om bildande av Naturreservat","beslutsdatum":1760911200000,"ursprBeslutsdatum":1760911200000,"gallandedatum":1763679600000,"iucnKategori":"0, Områden som ej kan klassificeras enligt IUCN: s system.","forvaltare":"Länsstyrelsen i Jämtlands län","areaHa":101.84,"landareaHa":101.61,"vattenareaHa":0.23,"skogAreaHa":73.29,"beslutsmyndighet":"Länsstyrelse","beskrivning":"Det föreslagna naturreservatet är omkring 100 hektar stort, varav cirka 80 hektar utgörs av en nordsluttning med äldre lövrik barrblandskog med karaktär av lövbränna. Bergssluttningen sträcker sig mellan topparna Riskammen och Västerbergsbodberget. Resterande 20 hektar utgörs av en våtmark, Stockvattenmyren, vid bergens fot. Området ligger i Strömsunds kommun, omkring 2,2 mil sysydost om Strömsund och 5 kilometer söder om Stamsele.\n\nGeologisk bakgrund\nNaturreservatet Riskammen ligger i den naturgeografiska region som kallas ¿ Norrlands vågiga bergkullterräng med mellanboreala skogsområden¿ vilken omfattar merparten av länets kuperade östliga delar. Berggrunden i naturreservatet och dess omgivning består av näringsfattigt och svårvittrat granitberg. Jordmånen utgörs av morän som till skillnad mot berggrunden är relativt mineralrik och bitvis har ett påtagligt kalkinnehåll som förflyttats med hjälp av inlandsisen från kalkstensområdet kring Strömsund. Området ligger på mellan 300-400 meters höjd över havet.\n\nSkogsmarken\nI den nordvända bergssidan, som utgör naturreservatets huvuddel, står en gammal lövrik barrblandskog som uppkommit efter en kraftig skogsbrand för över hundra år sedan. Endast ett fåtal brandskadade tallöverståndare står kvar som ett minne av skogen innan branden. Även några björkar med brandljud har sets i området. Stora delar av sluttningen består därför i dag av en sen lövsuccesion med gott om gran som generellt är något yngre än lövträden. Området karaktäriseras av stora förekomster av medelålders till gammal asp. Bitvis finns också stora mängder gamla och i regel utgående sälgar som ibland vuxit sig mycket grova. Särskilt i västra delen finns rikligt med grov och högvuxen björk. Förekomsten av döda lövträd är generellt måttlig men i vissa partier finns stora mängder döda sälgar. Granarna i området är ofta relativt klena och på stora ytor pågår en ganska kraftig självgallring. Mängden död granved, både stående och liggande, är bitvis riklig och består till stora delar av klenare dimensioner, men även grövre lågor förekommer. I dessa delar av sluttningen är markförhållandena goda med en örtrik markvegetation. Där finns även ett flertal fuktigare svackor med särskilt rik markvegetation som till viss del är tydligt kalkkrävande.\n   I sluttningen finns även ett parti med betydligt sämre markförhållanden. Där är skogen glesare, mer kortvuxen och består mest av granskog med inslag av tall och björk. Denna del har betydligt lägre naturvärden än resten av sluttningen. Särskilt längst ner i sluttningen, i anslutning till Stockvattenmyren, finns gammal grandominerad skog med låg lövandel. Dessa partier har troligen undkommit den senaste branden. Där finns även små områden med yngre tall- och björkskog på blockrik mark. \n\nVåtmarken\nStockvattenmyren är inte påverkad av dikning utan avvattnas av den kraftigt meandrande Gåsbäcken. I östra delen ligger en tjärn ute i myren. På de trädbevuxna delarna av myren står i regel mycket gamla och senvuxna granar och tallar. Själva våtmarken är inte naturvärdesinventerad men åtminstone bitvis har den karaktär av rikkärr. \n\nKulturhistoria\nOmrådet ligger i ett utpräglat fäbodområde med ett flertal övergivna fäbodar inom 5 kilometer och den närmaste, Bergsbodarna, ligger mindre än en kilometer nordost om naturreservatet. Vid laga skiftet anges Stockvattenmyren som en starrslåttermyr och för skogsmarken inom naturreservatet anges vilket värde som betesmark varje bestånd har. Inget ängs- eller åkerbruk tycks dock ha förekommit i skogssluttningen. På generalstabskartan från 1912 finns en markerad väg över Stockvattenmyran som leder mellan Länglingen och Stamseleviken. I övrigt finns det på olika kartmaterial ett flertal stigar i närområdet av vilka en passerar naturreservatet i nordsydlig riktning (Fastighetskartan 1970). Det finns anmärkningsvärt få spår efter dimensionsavverkningar i området, vilket säkerligen kan förklaras med att en kraftig...\nSe vidare i bifogad fil! ","ikrafttradandedatumForeskrifter":null,"provningsmyndighetTillstand":null,"provningsmyndighetDispens":null,"tillsynsmyndighet":null,"atom.link":[{"rel":"nmdklasser","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2200063/G%C3%A4llande/nmdklasser"},{"rel":"miljomal","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2200063/G%C3%A4llande/miljomal"},{"rel":"beslutsdokument","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2200063/G%C3%A4llande/beslutsdokument"},{"rel":"syften","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2200063/G%C3%A4llande/syften"},{"rel":"self","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2200063/G%C3%A4llande"},{"rel":"foreskriftsomraden","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2200063/G%C3%A4llande/foreskriftsomraden"}]}