Matalavaara naturreservat ligger ca 6 km nordost om Vittangi, i sydöstra delen av Kiruna kommun. Reservatet består av ett ca 620 ha stort sammanhängande naturområde, som har fått stå kvar i ett landskap som annars fragmenterats av skogsbruk. Området har spolats av smältvatten från inlandsisen vilket gjort att jordtäcket fläckvis är tämligen grunt och här och var finns inslag av små hällar.
Området utgörs av gammal naturskog, en större urskogsartad myrmosaik och stråk av våtmarker. Karaktären är en senvuxen och mycket hänglavsrik boreal naturskog. Skogens ålder är genomgående hög och den långa kontinuiteten gör att ett flertal krävande naturskogsarter förekommer i reservatet, däribland arter som urskogsporing, lateritticka, smalfotad taggsvamp, fläckporing och gräddporing.
Mellan sjöarna och myrmosaiken i nordost och dom flackare skogarna i nordväst ligger berget Matalavaara med dess ringa höjd av 311 m ö.h, som har gett reservatet sitt namn. En tydlig karaktär för skogen på det låga berget är de smala och senvuxna träden på mager mark. Skogen här domineras av 200-250 åriga tallar, med inslag av betydligt äldre individer och rikligt med död ved. En del tallar har stavakaraktär. På nordsluttningen mot myren växer gran. Längre ner i sluttningarna blir skogen näringsrikare och övergången mot myr ger ett ökat inslag av gran. Marken är bitvis genomsilad och örtrik.
Nordost om berget Matalavaara breder en urskogsartad myrmosaik ut sig, dominerad av 200-300-årig tall- eller barrblandskog med gott om död ved och inslag av plattkroniga 500 åriga tallar. Myrarna är orörda och bitvis väldigt blöta. Nordväster om berget, på de flacka delarna mellan myrarna, är skogen mer högvuxen och grövre, även om åldrarna är något yngre än på berget. Skogen är 150 till 200 år, flerskiktad, hänglavsrik och talldominerad. På den östra siden av berget, mellan myrmosaikerna finns några relativt nyupptagna hyggen.
Västra och nordvästra ytterkanterna av området domineras av hänglavsdraperad urskogsartad barrblandskog, med enstaka spridda aspar. Skogen här är 200-300 år och den döda veden förekommer bitvis rikligt, främst i form av stående död ved. I den&nb","ikrafttradandedatumForeskrifter":null,"provningsmyndighetTillstand":null,"provningsmyndighetDispens":null,"tillsynsmyndighet":null,"atom.link":[{"rel":"nmdklasser","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2200062/G%C3%A4llande/nmdklasser"},{"rel":"miljomal","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2200062/G%C3%A4llande/miljomal"},{"rel":"beslutsdokument","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2200062/G%C3%A4llande/beslutsdokument"},{"rel":"syften","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2200062/G%C3%A4llande/syften"},{"rel":"self","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2200062/G%C3%A4llande"},{"rel":"foreskriftsomraden","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2200062/G%C3%A4llande/foreskriftsomraden"}]}