Naturreservatet utgörs av Kalvholmen och anslutande landområde mot bostadsområdet Hertsön. Kalvholmen utgörs idag av en halvö i Hertsöfjärden där den omsluts av vatten på tre sidor. De yttre delarna av holmen är de äldsta och högst belägna där de som mest har en höjd på ca 14 m ö h. Den forna ön växte genom landhöjningen samman med fastlandet genom att sundet, som på äldre kartor benämns Snålsladan, slöts vid det förra sekelskiftet. Därefter har landet successivt höjts till dagens nivå och spåren av sundet syns i landskapet idag genom det stråk av myrmark som avgränsar själva Kalvholmen mot ?fastlandet?.
Sedan Hertsöfjärden dämdes upp i samband med att industrimarken på Svartön anlades på 1970-talet har landhöjningens effekter avstannat, vilket bland annat får följden att Kalvholmens landtillväxt inte längre pågår som förr. Det får även ekologiska följder både i vattenmiljön och i reservatets strandzon där vattenståndsfluktuationernas och isskavningens effekter som annars präglar Bottenvikens naturliga strandmiljöer här tydligt har minskat. Om fördämningen vid Gräsörenbron finns kvar kommer Hertsöfjärden framgent att successivt utvecklas alltmer mot sjölika förhållanden.
Jordarterna i reservatet är huvudsakligen morän i de högre delarna av själva Kalvholmen och på andra före detta grund och öar som Kattgrundet och Kråkören. I de lägre delarna breder finsediment ut sig, ställvis överlagrat av ett tunt torvlager. Den underliggande berggrunden består av gnejsig granodiorit som sällan går i dagen inom området, utom på Kalvholmens högsta del där den framträder på ett par ställen.
Området präglas av en historia av tidigare småskaligt jordbruk med skogsbete och enstaka mindre tomtetableringar. Idag har naturen återtagit det mesta, vilket tillsammans med landhöjningen skapat den nuvarande beskogade halvön med dess goda förutsättningar för biologisk mångfald. Dagens ridanläggning är belägen där ett större gårdsställe fanns med dess omgivande odlingsmarker, vilka idag används som hästhagar. I övrigt märks de gamla bosättningarna främst som namn på dagens kartor, Kråkören och Vallvik med deras igenväxande inägor. Vid Björkvik och vid stranden ute på Kalvholmen fanns under några decennier på 1900-talet sommarstugor som revs bort i samband med stålverk 80-epo","ikrafttradandedatumForeskrifter":null,"provningsmyndighetTillstand":null,"provningsmyndighetDispens":null,"tillsynsmyndighet":null,"atom.link":[{"rel":"nmdklasser","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2200038/G%C3%A4llande/nmdklasser"},{"rel":"miljomal","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2200038/G%C3%A4llande/miljomal"},{"rel":"beslutsdokument","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2200038/G%C3%A4llande/beslutsdokument"},{"rel":"syften","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2200038/G%C3%A4llande/syften"},{"rel":"self","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2200038/G%C3%A4llande"},{"rel":"foreskriftsomraden","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2200038/G%C3%A4llande/foreskriftsomraden"}]}