Svartbergets naturreservat omfattar större delen av Svartberget, ett litet skogklätt berg med en höjd på 610 m.ö.h. beläget en mil norr om länsgränsen mot Västerbottens län och cirka 5 km öster om Laisälven. Naturreservatet omfattar även ett flackt, sammanhängande myrområde med skogsholmar söder och väster om Svartberget; Virsakmyran, Holmmyran samt delar av Ricksnellmyran. Längst i väst möter Virsakmyran den stora sjön Östra Mullejaure varav en liten del ingår i reservatet.
På Svartberget finns lövskog och lövrik, medelålders granskog som uppkommit på naturlig väg efter en hård brand under senare delen av 1800-talet. Mest troligt brann området vid samma tidpunkt, år 1868, som den stora branden på Storberget ägde rum, ett område som ligger ett par kilometer norr om Svartberget. Skogen på Storberget har också uppkommit efter brand och har liknande ålder och karaktär som den på Svartberget. Markfloran på Svartberget domineras av blåbärsris men är på många håll örtrik, ofta av lågörtstyp med inslag av högörter och skogen är mer produktiv i dessa delar. Skogen hyser på många håll gott om död ved, främst stående och liggande granar, men även lövved.
Spår efter tretåig hackspett ses rikligt på Svartberget. Andra arter som trivs i grannaturskog i sen succession och som påträffats i området är garnlav, knottrig blåslav, ullticka, rosenticka, rynkskinn, harticka, grantickeporing, kristallticka och granticka. Mer än hälften av skogen på Svartberget är lövdominerad och även i mer grandominerade delar är andelen lövträd hög. Glasbjörk är det helt dominerande lövträdet, men det finns också gott om sälg och asp. Lunglav och doftticka är exempel på krävande och rödlistade arter som förekommer på lövträd i området. Spår finns i form av avverkningsstubbar men överlag bedöms skogen på Svartberget ha en låg grad av påverkan. En stig löper genom reservatet från Ricksnellmyran i sydöst och längs med Svartbergets sydöstra sluttning upp till toppen av berget.
Svartberget har branta sluttningar i sydväst och nordöst. Sydvästsluttningen är blockig med gott om björk och sälg, även rönn, och med ett påtagligt inslag av grova aspar. Nedre delen är bördig och många granar har växt sig både grova och höga i det gynnsamma sydläget med ","ikrafttradandedatumForeskrifter":null,"provningsmyndighetTillstand":null,"provningsmyndighetDispens":null,"tillsynsmyndighet":null,"atom.link":[{"rel":"nmdklasser","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2200026/G%C3%A4llande/nmdklasser"},{"rel":"miljomal","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2200026/G%C3%A4llande/miljomal"},{"rel":"beslutsdokument","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2200026/G%C3%A4llande/beslutsdokument"},{"rel":"syften","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2200026/G%C3%A4llande/syften"},{"rel":"self","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2200026/G%C3%A4llande"},{"rel":"foreskriftsomraden","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2200026/G%C3%A4llande/foreskriftsomraden"}]}