Särkivaara ligger ca 1 mil från Gällivare kommuns sydöstra gräns, strax öster om E10:an. Området omfattar den övre delen av berget Yli Särkivaara och dess nord-, väst- och sydsluttningar.
Skogen är kraftigt brandpräglad i hela området. Tallskog dominerar och här ser man en tydlig skiktning och många tallar med brandljud. Grova silverfuror och högstubbar finns i rikligt mängd överallt, många av dessa är kolade från senaste branden som uppstod för cirka 150 år sedan. Skogen är mycket omväxlande i sluttningarna med brännor av olika karaktär. Fuktigheten varierar och i de lägre delarna finns en del sumpskogspartier. I hela området finns ett stort inslag av löv; i de talldominerade delarna rikligt med vårtbjörk och i övriga delar i huvudsak björk och bitvis asp och sälg.
Påverkansgraden varierar, men det är generellt mer orört i friska-fuktiga grandominerade delar. Skogen har dimensionsavverkats och plockhuggits efter senaste branden men har generellt en låg sentida påverkansgrad. Dimensionsavverkade stubbar hittar man främst i de nedre delarna av sluttningarna och här är de flesta av de allra äldsta tallarna borta. Däremot finns fortfarande gott om tallöverståndare på runt 200-250 år med enkla brandljud, och även överlag rikligt med död tallved.
Karaktären på bergets övre delar är gles gammal talldominerad skog på stenbunden mark. Magert, men rikligt med senvuxna flerhundraåriga träd, högstubbar och lågor och även stort inslag av gamla överståndare och högstubbar av vårtbjörk.
På bergets nordsluttningar står gammal urskogsartad barrblandskog. Här finns förutom gammeltallar även minst 250 år gamla granöverståndare samt en god kontinuitet på granlågor.
I västsluttningen finns flera lövrika produktiva och självgallrande granbrännor, delvis med inslag av lågört. Spridda talldominerade bestånd i västsluttningen är hårdare plockhuggna och utgörs nu i princip av enskiktad, cirka 120-150-årig, ofta lövrik skog uppkommen efter senaste branden. Eftersom sluttningen är varierad och småbruten med stort inslag av lövrika mer naturliga brännor blir naturvärdena i västsluttningen ändå sammantaget mycket höga.
Den södra utlöparen domineras av en två- till flerskiktad tallbränna. Här är det dimensionsavverkat efter senaste branden, vilket har gjort att de äldsta tallarna på 300 år eller","ikrafttradandedatumForeskrifter":null,"provningsmyndighetTillstand":null,"provningsmyndighetDispens":null,"tillsynsmyndighet":null,"atom.link":[{"rel":"nmdklasser","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2200016/G%C3%A4llande/nmdklasser"},{"rel":"miljomal","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2200016/G%C3%A4llande/miljomal"},{"rel":"beslutsdokument","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2200016/G%C3%A4llande/beslutsdokument"},{"rel":"syften","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2200016/G%C3%A4llande/syften"},{"rel":"self","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2200016/G%C3%A4llande"},{"rel":"foreskriftsomraden","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2200016/G%C3%A4llande/foreskriftsomraden"}]}