{"id":"2064040","beslutsstatus":"Gällande","namn":"Innerberget","skyddstyp":"Naturreservat","lanAsText":"Jämtlands Län","kommunerAsText":"Ragunda","beslutstyp":"Beslut om bildande av Naturreservat","beslutsdatum":1724623200000,"ursprBeslutsdatum":1724623200000,"gallandedatum":1726783200000,"iucnKategori":"Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)","forvaltare":"Länsstyrelsen i Jämtlands län","areaHa":61.72,"landareaHa":61.72,"vattenareaHa":0.0,"skogAreaHa":56.81,"beslutsmyndighet":"Länsstyrelse","beskrivning":"Naturreservatet Innerberget är beläget cirka sju kilometer sydost om Hammarstrand och 10 kilometer väster om Bispgården i Ragunda kommun. Området är cirka 61 hektar stort och höjden sträcker sig från 385 meter över havet på Innerbergets topp till omkring 215 meter över havet vid den lägsta punkten i naturreservatets nordvästra del. Från Innerbergets topp sluttar terrängen inom naturreservatet i nordlig, västlig och sydlig riktning. Sluttningarna är relativt branta och bitvis blockiga. I nordsluttningen förekommer en del mindre skogbevuxna bergbranter och längre upp på berget förekommer en del hällmarksimpediment. Längs sluttningarnas nedre delar finns gott om rörligt markvatten. Bergarten utgörs i huvudsak av granit men den sydöstra delen förekommer en del metagråvacka uppblandad med bland annat glimmerskiffer och gnejs. Jordarterna består främst av ett tunt, osammanhängande ytlager med oklassade jordarter varvat med berg i dagen och morän. \n\nSkogen i området utgörs av naturskog med både tall (Pinus sylvestris) och gran (Picea abies) samt en del björk (Betula ssp.). Andelen tall är störst högre upp längs bergsluttningarna och andelen gran ökar i de lägre delarna av området. I vissa delar förekommer självgallrande bestånd med gammal, långsamväxande gran. På södra sidan av Innerberget ökar lövträdsinslaget och björken är det mest framträdande lövträdslaget med även en del asp (Populus tremula) och enstaka inslag av sälg (Salix caprea) förekommer. I södra delen av området dominerar grannaturskogen men med ett stort inslag av lövträd, främst gamla, grova björkar men även en hel del asp.\n\nSkogen är präglad av både brand och intern beståndsdynamik, där gamla träd dör och faller och nya växer upp. Överlag är skogen flerskiktad, olikåldrig med en medelålder på cirka 240 år. En hel del betydligt äldre träd förekommer dock, och bland dessa finns över 370 år gamla tallar. Förutom de riktigt gamla tallarna har det mesta av skogen växt upp efter bränder för cirka 240 respektive 150 år sedan. Brandspår förekommer i form av brandskadade och kolade stubbar, liggande död tallved, stående torrtallar och gamla tallar med brandljud samt tjärrik ved. Tillgången till död tallved är spridd inom området. I övrigt utgörs den döda veden främst av tunna till grova granlågor i olika nedbrytningsstadier, en del lövträdslågor samt stående torrträd av gran. Tillgången varierar från att vara spritt över området till att vara allmän till riklig i vissa delar. Rikligaste inslaget av död ved finns i tätvuxen granskog men det mesta av den veden i dessa partier är relativt klen.\n\nMarken högre upp på slutningarna är torr och fältskiktet och bottenskiktet domineras främst av lingon (Vaccinium vitis-idaea) och lavar. På nedre delarna av sluttningarna är marken av frisk blåbärstyp (Vaccinium myrtillus). I de sydöstra delarna av området är marken bördigare och en del högört förekommer. \n\nFlera förekomster av brandgynnade arter har registrerats i området, däribland dvärgbägarlav (Cladonia parasitica), fläckporing (Anthoporia albobrunnea) och urskogsporing (Neoantrodia infirma), varav den senaste är starkt hotad. I de mer grandominerade delarna av naturreservaten har istället arter av vedsvampar och lavar som indikerar lång kontinuitet av död ved samt en orörd skogsmiljö med hög och jämn luftfuktighet observerats. Exempel på arter som påträffats på död gran är vedtrappmossa (Crossocalyx hellarianus), rynkskinn (Phlebia centrifuga) och lappticka (Amylocystis lapponica).\n\nSkogen har påverkats av en del plockhuggning och dimensionsavverkning men ger ett relativt orört intryck. På en del mindre områden i söder har hyggesbruk förekommit 2015, troligen till följd av stormfällningar. I södra halvan förekommer en del mindre diken. \n\nI den sydöstra delen av området finns en fornlämning i form av en gammal fäbod, Västerbodarna, vilket pekar mot att vissa delar av naturreservatet har blivit betat. \n","ikrafttradandedatumForeskrifter":null,"provningsmyndighetTillstand":null,"provningsmyndighetDispens":null,"tillsynsmyndighet":null,"atom.link":[{"rel":"nmdklasser","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2064040/G%C3%A4llande/nmdklasser"},{"rel":"miljomal","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2064040/G%C3%A4llande/miljomal"},{"rel":"beslutsdokument","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2064040/G%C3%A4llande/beslutsdokument"},{"rel":"syften","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2064040/G%C3%A4llande/syften"},{"rel":"self","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2064040/G%C3%A4llande"},{"rel":"foreskriftsomraden","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2064040/G%C3%A4llande/foreskriftsomraden"}]}