{"id":"2063443","beslutsstatus":"Gällande","namn":"Guollejávrre","skyddstyp":"Naturreservat","lanAsText":"Norrbottens Län","kommunerAsText":"Arjeplog, Arvidsjaur, Jokkmokk","beslutstyp":"Beslut om bildande av Naturreservat","beslutsdatum":1733698800000,"ursprBeslutsdatum":1733698800000,"gallandedatum":1735599600000,"iucnKategori":"0, Områden som ej kan klassificeras enligt IUCN: s system.","forvaltare":"Länsstyrelsen i Norrbottens län","areaHa":8048.9,"landareaHa":7156.52,"vattenareaHa":892.38,"skogAreaHa":2658.73,"beslutsmyndighet":"Länsstyrelse","beskrivning":"Naturmiljöerna i Guollejávrre naturreservatet utgörs av brandpräglade fjällnäraskogar, låglandsskogar, sjöar, vattendrag, våtmarker och fjällhedar på bergstopparna. Terrängen är relativt flack med undantag för bergen Dájdavárre, Várddo och Hammarberget.  I naturreservatet återfinns stora myr-, sjö- och skogsmosaikområden. Där finner man reservatets tre största sjöar, Diebrek, Eriksjávvre och Guollejávrre. Sjöarna binds samman av vattendragen Erikjávrjåhka och Debrikbäcken. Den största sjön, Guollejávrre återfinns i södra delen av reservatet. \nMyrområdena utgörs av en blandning av fattiga myrområden till områden med intermediära rikkärr. I de rikare miljöerna kan man hitta arter som guldspärrmossa, gyllenmossa, svarthö, blodrot, Kung Karls spira, slåtterblomma, ängsnycklar, lopplummer och fjällruta. Vattendragen och sjöarna i naturreservatet tillhör Natura 2000-området Piteälven. Vattensystemet i stort hyser den hotade flodpärlmusslan samt viktiga stammar av öring och utter. \nSkogarna är i hög grad urskogsartade och domineras av brandpräglade tallskogar och barrblandskogar i olika successionsstadier. Stora delar av området har brunnit hårt för cirka 200 år sedan. Skogen växer varierande på torr, frisk och fuktig mark och övergår på sina håll i sumpskogar. Markvegetationen domineras av ris med inslag av blåbär och kråkbär som ibland övergår i lavrika torrhedar. I skogen finns en rad arter som hittas i gamla naturskogar såväl som arter knutna till sandtallskog, en nationellt sällsynt skogstyp. Exempelvis kan man hitta arterna blå taggsvamp, vaddporing, gammelgransskål, tallticka, dvärgbägarlav, urskogsporing, stuplav och lunglav. \nI norra delen av naturreservatet reser sig berget Dájdavárre med en höjd av 685 meter över havet. På bergets nordvästra sida återfinns en orörd 200-årig granskog som uppkommit efter brand. På södra sidan berget växer tallskog, och där ligger det tidigare domänreservatet Daita. Inom Daita växer en 200-årig tallskog uppkommen efter brand. Denna tallskog är ovanligt produktiv för en tallskog beläggen på en höjd över 500 meter över havet. Vissa av träden når en höjd på 22 meter. Skogen kan ha gynnats av söderläget men även av att området brunnit kraftigt vilket kan ha lett till en gödningseffekt. \nLängre ned längst bergssidorna mot nordöst och österut om Dájdavárre återfinns stora arealer av urskogsartad tallskog, bitvis med hällmarkskaraktär. I tallskogen finns det gott om gamla tallar och torrakor, döda träd som står upp. Längre ner mot skogs-, sjö- och myrmosaiken runt sjöarna Eriksjávvre och Diebrek har skogen övergått i en blandning av antingen tallskogspartier eller barrblandskogspartier. I tallskogspartierna finns det flertalet grova, tallar med platta kronor samt vridna torrakor av tall, så kallade silverfuror.  Här finns en del riktigt gamla tallar som är mer än 500 år gamla. Tall- och barrblandskogarna har en gradvis övergång till tallbevuxen myr i vissa delar. \nI mitten av naturreservatet söder om sjön Diebrek reser sig ännu ett högt berg, Várddo på 682 meter över havet. Skogen runt berget består mestadels av orörda tallskogar med graninslag uppkomna efter brand. Tallarna är mestadels 130¿140 år gamla. I skogen förekommer överståndare av tall och det finns i delar mycket död ved där marken är mer produktiv. Det finns en del 200¿300 åriga senvuxna tallar i denna del. \nSöder om Várddo finns ytterligare ett område med skog-myrmosaik runt sjön Kruohkenjávrre. Detta område sträcker sig i nordvästlig riktning. Partier med fastmark är bevuxna med slank, urskogsartad tall- och barrblandskog som till stor del är senvuxen. Övergången mellan fastmark och trädklädd myr är diffus och övergår långsamt. I nordvästra delen av skog-myrmosaiken utgörs skogen framför allt av tallskog med högre produktivitet, rik på gamla överståndare av tall samt död ved. Närmare sjön övergår skogen i lågproduktiv sumpskog med lågvuxna lavrika gamla granar.","ikrafttradandedatumForeskrifter":null,"provningsmyndighetTillstand":null,"provningsmyndighetDispens":null,"tillsynsmyndighet":null,"atom.link":[{"rel":"nmdklasser","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2063443/G%C3%A4llande/nmdklasser"},{"rel":"miljomal","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2063443/G%C3%A4llande/miljomal"},{"rel":"beslutsdokument","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2063443/G%C3%A4llande/beslutsdokument"},{"rel":"syften","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2063443/G%C3%A4llande/syften"},{"rel":"self","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2063443/G%C3%A4llande"},{"rel":"foreskriftsomraden","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2063443/G%C3%A4llande/foreskriftsomraden"}]}