{"id":"2059950","beslutsstatus":"Gällande","namn":"Rävaberget-Hornliden","skyddstyp":"Naturreservat","lanAsText":"Norrbottens Län","kommunerAsText":"Arvidsjaur","beslutstyp":"Beslut om bildande av Naturreservat","beslutsdatum":1713736800000,"ursprBeslutsdatum":1713736800000,"gallandedatum":1715896800000,"iucnKategori":"0, Områden som ej kan klassificeras enligt IUCN: s system.","forvaltare":"Länsstyrelsen i Norrbottens län","areaHa":2292.61,"landareaHa":2260.09,"vattenareaHa":32.52,"skogAreaHa":1587.6,"beslutsmyndighet":"Länsstyrelse","beskrivning":"Området ligger cirka 20 km väster om Arvidsjaur, och har fått sitt namn av de två\nlågfjällen Rävaberget och Hornliden, som båda når en höjd närmare 715 m.ö.h.\nRävaberget ligger i den geografiska mitten av området och dess kalfjällsplatå med\nbranta, granskogsklädda sluttningar dominerar landskapsbilden där. Hornliden med\nsluttningar finner man norrut, på andra sidan av en skogsbilväg. Bergstoppen kläs av\nfjällhed medan trädgränsen utgörs av gran. På höglänta områden breder urskogsartade\ntallbestånd ut sig och inringar små vackra myrar. På dessa torra lokaler har tidigare\nbränder spridit sig intensivt, och stubbar samt död ved förekommer sparsamt där. Till\nväster om Rävaberget finns bergen Tjukberget och Dálvvadisåjvvie medan delområdet i\nöst, som separeras av en skogsbilväg, utgörs av Dunberget med sluttningar.\nHögsta kustlinjen var drygt 70 km ifrån området men istidens påverkan är tydlig än\nidag. Isräfflor på Rävabergets platå vittnar om att inlandsisens färdriktning här var 305°\nfrån nord. Isens rörelse medförde en massiv friktion vilket barskrapade de hällar som\nfinns spritt i området idag. Berggrunden utgörs av olika typer av granit samt dacit.\nSkogarna utmed Rävaberget, Tjukberget, Dálvvadisåjvvie och Dunberget är typiska för\nde kvarvarande urskogsfragmenten i Norrbottens södra inland. Skogen innehåller\ngranskogar i olika successionsstadier efter brand. I regel finner man de äldre skogarna\nhögt upp i sluttningarna i form av höjdlägesgranskogar som är både glesa och\nlågproduktiva. Objektet består till övervägande del av urskogsartade naturskogar som är\norörda eller svagt påverkade av skogsbruksåtgärder. Granskog av frisk blåbärstyp\ndominerar kraftigt i området medan tall främst förekommer som enstaka överståndare\neller mindre grupper i granskogen. Lövinslaget utgörs av glasbjörk och spridda sälgar\nmen i förhållandevis sparsam mängd. I den äldre granurskogen finns gott om gamla\ngranar äldre än 200 år och rötbrutna lågor i olika stadier av nedbrytning.\nBarrträdsgränsen går längs Rävabergets kalplatå. Granskogen övergår successivt till\ngles och toppbruten fjällbarrskog och slutligen står granar och tallar som enstaka,\nspridda buskar på fjällheden.\nLängs Hornlidens södra sluttning framträder andra skogstyper. Även där har skogen\nföryngrats naturligt genom bränder på 1800-talet, men bränderna var fler och\nintensivare än i övriga reservatet. Sluttningen är generellt fattig på björk och andra\nlövträd, medan tallar är talrika, frodvuxna och spärrgreniga. Vegetationstypen är även\nhär övervägande av frisk blåbärstyp. Sydvästsluttningen utmärker sig som delvis\nmycket produktiv och rik på lågört, och där växer grandominerad barrblandskog med\ninslag av grova aspar, gamla björkar och sälg. I nordvästra delen av området är skogen\nmosaikartad med ömsom torrare backar med frodvuxen tall och ömsom fuktstråk med\nfattig gransumpskog eller mer produktiv granskog av lågörtstyp. Här har branden gått\nmer fläckvis fram och i brännan finns inslag med skog i äldre succession, vars andel\nökar ju längre mot nordväst man kommer. Död ved i olika nedbrytningsstadier finns\nspritt längs sluttningen och tyder på lång skoglig kontinuitet. Ofta påträffas kolad död\nved, vilket vittnar om tidigare bränders framryckning. I områdets torrare partier var\nbranden generellt som mest intensiv, och där finns även sparsamt med död ved.\nStora delar av området är helt opåverkade av skogsbruk, och i resten av området\nvarierar påverkansgraden mellan svagt eller måttligt påverkat. Markskador från\nsnöskoterkörning finns dock fläckvis i avsevärd mängd. Sedan bränderna på 1800-talet\nhar plockhuggning skett i varierande grad. Dessa ingrepp syns särskilt tydligt i de lägre\ndelarna samt på grova överståndare i dråg. Med undantag för ett fåtal mer sentida\nhyggen, har dock skogarna generellt en naturligt ogallrad struktur. Åldersklassen som\nvuxit upp efter branden har i regel inte skattats på träd. Längs Dálvvadisåjvvies branta\nnordsluttning finns dock ett gammalt 100 år gammalt sko","ikrafttradandedatumForeskrifter":null,"provningsmyndighetTillstand":null,"provningsmyndighetDispens":null,"tillsynsmyndighet":null,"atom.link":[{"rel":"nmdklasser","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2059950/G%C3%A4llande/nmdklasser"},{"rel":"miljomal","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2059950/G%C3%A4llande/miljomal"},{"rel":"beslutsdokument","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2059950/G%C3%A4llande/beslutsdokument"},{"rel":"syften","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2059950/G%C3%A4llande/syften"},{"rel":"self","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2059950/G%C3%A4llande"},{"rel":"foreskriftsomraden","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2059950/G%C3%A4llande/foreskriftsomraden"}]}