{"id":"2058042","beslutsstatus":"Gällande","namn":"Gråberget","skyddstyp":"Naturreservat","lanAsText":"Jämtlands Län","kommunerAsText":"Berg, Åre","beslutstyp":"Beslut om bildande av Naturreservat","beslutsdatum":1729461600000,"ursprBeslutsdatum":1729461600000,"gallandedatum":1732230000000,"iucnKategori":"Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)","forvaltare":"Länsstyrelsen i Jämtlands län","areaHa":275.04,"landareaHa":274.81,"vattenareaHa":0.23,"skogAreaHa":178.28,"beslutsmyndighet":"Länsstyrelse","beskrivning":"Naturreservatet Gråberget är huvudsakligen beläget i Åre kommun, cirka tre och en halv kilometer norr om Gräftåvallen och cirka sex kilometer sydost om Bydalen. 16,5 hektar av naturreservatets sydvästra del ligger i Bergs kommun. Området i sin helhet är 275 hektar och naturreservatets högsta punkt är Gråbergets topp på 720 meter över havet. Från Gråbergets topp sluttar terrängen främst mot nord, nordost och öst men även en del mot söder. Områdets lägsta del är 465 meter över havet och är belägen i nordost. Längs sluttningarna förekommer åsar, sänkor, branter, hällar och block samt en del mindre vattendrag. I den östra delen av naturreservatets sträcker sig en lång, i huvudsak skogbevuxen, bergbrant som mestadels sluttar mot öster. I söder finns en del kalfjäll införlivat i naturreservatet. Områdets västra del gränsar till naturreservatet Bastudalen. Bergarten består i huvudsak av sur vulkanisk eller subvulkanisk bergart. Jordarterna utgörs främst av ett tunt och osammanhängande ytlager med oklassade jordarter varvat med berg i dagen. Bitvis förekommer inslag av morän, torv eller isälvssediment.\nNaturreservatet har hög och jämn luftfuktighet i nord-, nordost- och östsluttningarna. Rörligt markvatten längs sluttningarna ger, med undantag av inslagen av våtmarker och hällmarksimpediment, goda förutsättningar för god tillväxt. Bäckarna som rinner längs sluttningarna ger extra hög luftfuktighet i svackorna där bäckarna rinner, vilket ger särskilt frodig växtlighet i dessa partier.\nSkogen domineras i huvudsak av grannaturskog (Picea abies) med rikliga inslag av gamla senvuxna granar och gamla grova granar. Längs bergbranten i öster är skogen urskogsartad. Inblandat i grannaturskogen förekommer bitvis påtagligt inslag av björk (Betula ssp.) och rönn (Sorbus aucuparia) samt även inslag av sälg (Salix caprea), asp (Populus tremula) och gråal (Alnus incana). Det mesta av lövträdsinslagen finns i sydsluttningen i södra delen av naturreservatet. I vissa delar av naturreservatet finns inslag av hällmarksimpediment och våtmark där gammal senvuxen tall (Pinus sylvestris) är det dominerande trädslaget. En del av de senvuxna tallarna är spärrgreniga och har pansarbark vilket endast förekommer på mycket gamla träd. \nSkogen är hänglavsrik och flerskiktad med en medelbeståndsålder omkring 200 år. En hel del betydligt äldre träd förekommer och bland dessa finns över 300 år gamla granar och 250 åriga sälgar. Relativt många granar i området är påtagligt grova och vissa är så mycket som över en meter i brösthöjdsdiameter. Skogen är präglad av intern beståndsdynamik, där gamla träd dör och faller och nya växer upp. Tillgången till död ved är allmän och i en del partier riklig. Veden utgörs främst av liggande död gran i olika nedbrytningsstadier där en hel del av granarna är grova. Även stående torrträd av både gran och tall förekommer tämligen allmänt och många av träden har bohål. En del spår av äldre tiders bränder förekommer.\nFältskiktet domineras främst av blåbär (Vaccinium myrtillus) men i fuktiga svackor och längs bäckarna förekommer gott om inslag av både högört och lågört. Exempel på arter som påträffats på gammal gran och gammal senvuxen gran är granticka (Porodaedalea chrysoloma), gammelgransskål (Pseudographis pinicola) och vitgrynig nållav (Chaenotheca subroscida). Exempel på arter som påträffats på grov liggande död gran är vedtrappmossa (Crossocalyx hellarianus), violmussling (Trichaptum laricinum) och rynkskinn (Phlebia centrifuga). På gammal sälg förekommer allmänt till rikligt med lunglav (Lobaria pulmonaria) och doftticka (Haploporus odorus). Överlag är områdets artrikedom god och storleken på vedsvamparnas fruktkroppar är anmärkningsvärd.\nNära den södra gränsen finns fornlämningar i form av ett fångstgropssystem och flera friliggande fångstgropar.\nOmrådet bär spår av en del tidigare plockhuggning och dimensionsavverkning. På en del små delområden har hyggesbruk bedrivits i början på 1990-talet och i början på 2000-talet. ","ikrafttradandedatumForeskrifter":null,"provningsmyndighetTillstand":null,"provningsmyndighetDispens":null,"tillsynsmyndighet":null,"atom.link":[{"rel":"nmdklasser","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2058042/G%C3%A4llande/nmdklasser"},{"rel":"miljomal","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2058042/G%C3%A4llande/miljomal"},{"rel":"beslutsdokument","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2058042/G%C3%A4llande/beslutsdokument"},{"rel":"syften","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2058042/G%C3%A4llande/syften"},{"rel":"self","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2058042/G%C3%A4llande"},{"rel":"foreskriftsomraden","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2058042/G%C3%A4llande/foreskriftsomraden"}]}