{"id":"2057301","beslutsstatus":"Gällande","namn":"Valkeajärvi","skyddstyp":"Naturreservat","lanAsText":"Norrbottens Län","kommunerAsText":"Pajala","beslutstyp":"Beslut om bildande av Naturreservat","beslutsdatum":1676934000000,"ursprBeslutsdatum":1676934000000,"gallandedatum":1679353200000,"iucnKategori":"Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)","forvaltare":"Länsstyrelsen i Norrbottens län","areaHa":637.1,"landareaHa":621.63,"vattenareaHa":15.47,"skogAreaHa":377.15,"beslutsmyndighet":"Länsstyrelse","beskrivning":"Naturreservatet Valkeajärvi ligger i ett flackt till småkuperat landskap ca 3 km nordost om byn Merasjärvi. Här finns gott om sjöar, vattendrag och våtmarker. Lavrika tallskogar dominerar skogsmarkerna. Reservatet ligger i ett stort område med isälvssediment och sand utgör de vanligaste jordlagren. I de nordöstra delarna finns stora områden med flygsand. Spritt i den norra delen av reservatet finns långsträckta flygsandsdynor som kan ses som låga bågformade höjdryggar i det annars relativt flacka landskapet. En mindre moränkulle ligger längst i norr. De torra sandmarkerna övergår i nordost till våtmarker kring sjön Meraslompolo. I söder rinner Merasjoki, ett meandrande vattendrag som har bildat branta sandslänter och nipor där det skurit ner i sandlagren. Sjön Valkeajärvi avgränsar reservatet i väster.\n\nNaturvärdena i reservatet är främst knutna till de brandpåverkade tallskogarna på torra sandiga marker. I de äldre bestånden finns gott om gamla överståndare, många med tydliga brandljud. I stora delar av området finns skogar som har uppkommit efter brand för ca 150 år sedan och bildat stavaskog, där träden växt upp i täta likåldriga bestånd med enstaka äldre överståndare. I dessa stavaskogar finns gott om färsk död ved, både från vindfällen och efter att stora mängder snö tyngt ner kronorna så att stammarna brutits.\nStubbar från avverkning av överståndare, dimensionsavverkning eller plockhuggning finns i hela området. I värdekärnorna har uttaget varit mycket sparsamt men har bidragit till en mycket gles och ljusöppen skog. I utvecklingsmarkerna är påverkan från skogsbruket mer omfattande. Den täta stavaskog som tidigare fanns i reservatets centrala delar har genomgått en omfattande gallring under början av 2000-talet. Söder om Merasjoki har skogen till stor del påverkats av avverkning, gallring och att död ved från vindfällen och snöbrott tagits ut. \nÄven om hela området är påverkat av skogsbruk i någon utsträckning är trädkontinuiteten vanligtvis inte bruten. Endast en ca 18 ha stor yta har varit kalavverkad men även där finns enstaka överståndare.\nInslaget av lövträd är relativt litet i hela området, men en del löv finns spritt i området,  framför allt i kanterna mot våtmarkerna.\n\nFlera naturvårdsintressanta arter finns rapporterade från området. Här finns till exempel blå taggsvamp, en rödlistad mykorrhizasvamp knuten till äldre kontinuitetsskogar, främst sandtallskogar. Fläckporing, gräddporing, gäckporing, och tallticka är andra rödlistade svampar som finns i området. Dessa är inte specifikt knutna till sandtallskogar utan finns även i andra tall- och barrnaturskogar men visar, liksom förekomsten av tjäder och lavskrika, på områdets höga naturvärden. Karaktäristiskt för området är i övrigt de torra lavhedarna och i vissa delar rika förekomsten av hänglavar på träden. \n\nMerasjoki och Valkeajärvi är en del av det stora opåverkade älvsystemet Torne och Kalix älvsystem som är utpekat som särskilt värdefulla vatten utav Fiskeriverket och Naturvårdsverket. Nordost om reservatet finns ett våtmarksområde med sedan tidigare kända mycket höga naturvärden. Våtmarken består av flera olika kärr och myrtyper. Den är relativt orörd och är viktig för fågellivet, både som rast- och häckningslokal. Ungefär en tredjedel av våtmarken ligger i reservatet.\n\nOmrådet används av rennäringen som förvinterland, vinterland och uppsamlingsområde. Det går även flyttleder genom området. \n\nDet finns enstaka kända fornlämningar inom reservatet, en boplats och en fångstgrop. Även bläckor på träd längs en stig i nordväst och kvarlämnade tjärvedshögar visar på att området nyttjats av människor på olika sätt under olika tider.\n","ikrafttradandedatumForeskrifter":null,"provningsmyndighetTillstand":null,"provningsmyndighetDispens":null,"tillsynsmyndighet":null,"atom.link":[{"rel":"nmdklasser","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2057301/G%C3%A4llande/nmdklasser"},{"rel":"miljomal","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2057301/G%C3%A4llande/miljomal"},{"rel":"beslutsdokument","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2057301/G%C3%A4llande/beslutsdokument"},{"rel":"syften","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2057301/G%C3%A4llande/syften"},{"rel":"self","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2057301/G%C3%A4llande"},{"rel":"foreskriftsomraden","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2057301/G%C3%A4llande/foreskriftsomraden"}]}