{"id":"2055859","beslutsstatus":"Gällande","namn":"Junkerkölen","skyddstyp":"Naturreservat","lanAsText":"Norrbottens Län","kommunerAsText":"Boden","beslutstyp":"Beslut om bildande av Naturreservat","beslutsdatum":1733698800000,"ursprBeslutsdatum":1733698800000,"gallandedatum":1735599600000,"iucnKategori":"Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)","forvaltare":"Länsstyrelsen i Norrbottens län","areaHa":227.36,"landareaHa":212.03,"vattenareaHa":15.33,"skogAreaHa":187.55,"beslutsmyndighet":"Länsstyrelse","beskrivning":"Junkerkölens naturreservat utgörs av ett ca 227 ha stort naturområde. Här återfinns branta berg med högproduktiv och lövrik barrskog, sumpskogar och vattendrag. Naturreservatet omfattar båda sidor om Mjövattenbäcken. I öster omfattar reservatet även delar av berget Junkerkölen, som reservatet är namngett efter. Uppe på berget ingår en liten tjärn i reservatet, Költjärnen. Längts i söder ingår den allra nordligaste delen av sjön Junkerträsket. \nBerggrunden i reservatet domineras av den sura bergarten granit men längt i öster ingår ett stråk med den basiska bergarten kvartsdiorit. Från den senare ser man en påverkan på vegetation som blir artrik och frodig i sluttningen ner mot Mjövattenbäcken. Upp mot höjden är jordtäcket oftast tunt och berg i dagen förekommer mot en brant på södra sidan av berget. Uppe på berget dominerar jordarten morän. Vid Mjövattenbäckens inlopp består jordarten mest av sandiga sedimentavlagringar. Dessa övergår längre ner längst bäcken till finkorniga sediment som silt och lera. Vid bäckens utlopp till Junkerträsket förekommer torvmarker. \nMarkfuktigheten i området varierar från torr och frisk på höjden till fuktig och blöt längre ner i sluttningen och runt bäcken. Från Junkerkölens branterna bergssidor rinner flertalet små bäckar, varav en del är underjordiska, vilka gröpt ut små raviner och bäckfåror i sluttningen. Det förekommer även kallkällor. Bäckarna mynnar i Mjövattenbäcken, ett vattendrag som ingår i natura 2000-området Piteälven. Bäcken meandrar sig fram i nord-sydlig riktning genom reservatets västra kant. Bitvis strömmar vattendraget fram. Bottensubstratet varierar men är på flera platser småstenigt och grusigt. Från de anslutande bäckarna förs en hel del sand ut. Mjövattenbäcken utgör ett lämpligt habitat för arter som utter, bäver och flodpärlmussla. \nSkogen på båda sidor vattendraget utgörs av lövskog för att längre upp i sluttningarna övergå i lövrik barrblandskog. Barrblandskogen är upp mot höjden brandpräglad i vissa delar vilket kolad ved och skogens struktur vittnar om. Skogen har självföryngrats efter brand i löv-, gran- och tallbrännor. I skogen reser sig tallarna som äldre överståndare över granen som vuxit upp senare. Dock utgör gran det äldsta trädslaget i fuktiga delar av området. I dessa bestånd hittar man ofta riktigt med gamla senvuxna granar. Vanliga lövträd som förekommer i reservatet är asp, björk och sälg. I vissa delar är lövträden ca 100 år gamla. \nDet är i delar av sluttningen och runt Mjövattenbäcken mycket gott om liggande död ved av både barr- och lövträd, varav en del är mycket grov. Uppe på höjden finner man bitvis mycket stående död ved.\nSkogen har en hög luftfuktighet tack vare det nära läget till Mjövattenbäcken och de många små bäckarna på bergssidorna av Junkerkölen. Luftfuktigheten, förekomsten av äldre barr- och lövträd och död ved skapar fina förutsättningar för rödlistade arter som violettgrå tagellaven, rödbrun blekspik och lunglav. På den döda veden hittar man arter såsom rynkskinn, gränsticka och rosenticka. Marken är i sydvästsluttningen mycket frodig och artrik och man hittar här bland annat torta, ormbär, strutbräken, hässlebrodd samt orkidéer som fläcknycklar och norna. I Junkerkölens sydliga brant finns ett stup kring vilket man även hittar fjällarter som fjällnejlika.  I reservatet hittar man rödlistade fåglar såsom spillkråka och tretåig hackspett. \nOmrådet har i delar blivit hårt brukat där barrskogen blivit utsatt för kraftig plockhuggning. Andra delar av skogen har avverkats i början av 1900-talet. I dessa avverkningsytor har dock lövträd kunnat etablera sig och skogen har börjat återfå en naturlig succession från lövskog till barrskog. Det finns spår av dikningar kring Mjövattenbäcken men även Költjärnen. Längts upp i norr har en damm tidigare funnits som nu är utriven. Endast en bro för vägen återstår.\n","ikrafttradandedatumForeskrifter":null,"provningsmyndighetTillstand":null,"provningsmyndighetDispens":null,"tillsynsmyndighet":null,"atom.link":[{"rel":"nmdklasser","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2055859/G%C3%A4llande/nmdklasser"},{"rel":"miljomal","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2055859/G%C3%A4llande/miljomal"},{"rel":"beslutsdokument","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2055859/G%C3%A4llande/beslutsdokument"},{"rel":"syften","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2055859/G%C3%A4llande/syften"},{"rel":"self","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2055859/G%C3%A4llande"},{"rel":"foreskriftsomraden","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2055859/G%C3%A4llande/foreskriftsomraden"}]}