{"id":"2055421","beslutsstatus":"Gällande","namn":"Bye södra kalkbarrskog","skyddstyp":"Naturreservat","lanAsText":"Jämtlands Län","kommunerAsText":"Östersund","beslutstyp":"Beslut om bildande av Naturreservat","beslutsdatum":1707087600000,"ursprBeslutsdatum":1707087600000,"gallandedatum":1709247600000,"iucnKategori":"Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)","forvaltare":"Länsstyrelsen i Jämtlands län","areaHa":9.51,"landareaHa":9.51,"vattenareaHa":0.0,"skogAreaHa":8.93,"beslutsmyndighet":"Länsstyrelse","beskrivning":"Naturreservatet Bye södra kalkbarrskog ligger nära byn Bye i Östersunds\nkommun, cirka två och en halv kilometer sydväst om Marieby kyrka och knappt\ntio kilometer söder om Östersund. Naturreservatet ligger i ett kulturlandskap som\när präglat av olika former av brukande med ett stort antal lämningar av fäbodar\noch med ett rikligt inslag av gamla betesmarker, slåtterängar och åkrar. Skogarna\nhar historiskt använts till betesdrift och uttag av ved och timmer för husbehov.\nOmrådet ligger inom den sammanhängande större naturgeografiska regionen\nJämtlands kambrosilurområde som kännetecknas av en kalkrik berggrund och\nstora arealer av kalkbarrskog. Berggrunden utgörs av kalksten och jordarten är\nlerig morän eller moränlera. Större delarna av området har markstrukturer som\nbestår av ett tunt lager humus samt under detta en jordmån bestående av mullrik\nbrunjord. I mitten av naturreservatet löper en större skogsbilväg och i söder finns\nen stig.\n\nNaturreservatet är cirka 9,5 hektar stort och består av ett skogsparti i en svag\nnordostsluttning 400 till 415 meter över havet.\n\nOmrådet består av grandominerad (Picea abies) kalkbarrskog på frisk mark med\ncirka 100- till 130-åriga granar och enstaka tallar (Pinus sylvestris) i samma ålder.\nEnstaka träd har en högre ålder, en gran har uppmätts till cirka 270 år. Lövträd\nförekommer i mycket liten utsträckning. Hela området är påverkat av tidigare\nplockhuggning, men trädskiktet har kontinuerligt varit intakt under mycket lång\ntid. I de centrala och östra delarna har ett småskaligt plockhyggesbruk och uttag\nav vindfällen pågått fram till inrättandet av naturreservatet. Det har resulterat i en\nrelativt enskiktad, likåldrig och utglesad skog. I väster, längst i norr och i söder är\nskogen i stället mer tät och har en större åldersspridning.\n\nFrekvensen av död ved skiljer sig stort inom området. I kanterna mot väst och\nnorr där skogen gränsar mot avverkningsytor och yngre bestånd finns rikligt med\nvindfällen och knäckta granar. I västra delen och längs med vägen där skogen har\nutsatts för angrepp av granbarkborre (Ips typographus) finns en större förekomst\nav död ved. I de centrala och östra delarna av området har vindfällen kontinuerligt\nforslats ut vilket har bidragit till en mycket liten förekomst av död ved.\n\nMarkvegetationen är varierad med en blandning av risdominerade partier och\nörtrikare delar. Riset består till stor del av ett glest skikt av blåbär- (Vaccinium\nmyrtillius) och lingonris (Vaccinium vitis-idaea). I de örtrika delarna växer bland\nannat kalkindikerande växter, som till exempel blåsippa (Hepatica nobilis),\ngrönkulla (Coeloglossum viride) skogsvicker (Vica sylvatica) och vispstarr (Carex\ndigitata). Kransmossa (Rhytidiadelphus triquetrus) som indikerar kalkrika\nförhållanden vid stor förekomst växer rikligt i delar av området.\n\nTill följd av den kalkrika marken, bibehållen trädkontinuitet och tidigare\nbrukningshistorik har skogen en rik mångfald av marklevande och kalkgynnade\nsvampar. Totalt har ett tjugotal kalkindikerande marksvampar noterats inom\nnaturreservatet varav merparten är rödlistade. Två av de mest sällsynta och hotade\nmarksvamparna är taggfingersvamp (Ramaria karstenii) och fjällfotad\nfingersvamp (Ramaria rufescens), den sistnämnda har endast en handfull kända\nväxtplatser i Sverige.\n\nOmrådet har även naturvärden knutna till gammal skog och död ved, framför allt i\nde delar som har mindre spår av sentida skogsbruk. Naturvärdena består av\nvedlevande lavar, svampar och mossor. Några exempel på arter knutna till äldre\nskogar som har hittats i området är rynkskinn (Phlebia centrifuga), vedtrappmossa\n(Crossocalyx hellerianus), ullticka (Phellinidium ferrugineofuscum) och\nrosenticka (Rhodofomes roseus).","ikrafttradandedatumForeskrifter":null,"provningsmyndighetTillstand":null,"provningsmyndighetDispens":null,"tillsynsmyndighet":null,"atom.link":[{"rel":"nmdklasser","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2055421/G%C3%A4llande/nmdklasser"},{"rel":"miljomal","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2055421/G%C3%A4llande/miljomal"},{"rel":"beslutsdokument","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2055421/G%C3%A4llande/beslutsdokument"},{"rel":"syften","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2055421/G%C3%A4llande/syften"},{"rel":"self","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2055421/G%C3%A4llande"},{"rel":"foreskriftsomraden","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2055421/G%C3%A4llande/foreskriftsomraden"}]}