{"id":"2046360","beslutsstatus":"Gällande","namn":"Rutimovuo","skyddstyp":"Naturreservat","lanAsText":"Gävleborgs Län","kommunerAsText":"Ljusdal","beslutstyp":"Beslut om bildande av Naturreservat","beslutsdatum":1731279600000,"ursprBeslutsdatum":1731279600000,"gallandedatum":1733526000000,"iucnKategori":"Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)","forvaltare":"Länsstyrelsen i Gävleborgs län","areaHa":813.03,"landareaHa":803.23,"vattenareaHa":9.8,"skogAreaHa":591.56,"beslutsmyndighet":"Länsstyrelse","beskrivning":"Naturreservatet ligger i ett högkuperat skogslandskap med höjder upp mot nära 700 meter över havet och med dalgångar utfyllda av svagt sluttande myrmarker. Området har karaktär av förfjällsterräng och den här trakten uppvisar länets högsta nederbördsmängd och lägsta årsmedeltemperatur. Dessa förutsättningar har skapat en terräng rik på myrar som tillsammans med några mindre bäckar avvattnar området i flera väderstreck till Oreälven, som rinner längs reservatets västra kant. I naturreservatet finns förutom bäckarna också några mindre tjärnar.\n\nCentralt i området breder det högsta bergsmassivet Rutimovuo ut sig där den högsta toppen mäter 689 meter över havet. Norr om toppen följer sedan flera höjder på varandra. Söder om Rutimovuos rejält branta sydsluttning ligger en dal med en större, västsluttande myr- och skogsmosaik innan reservatets tre sydliga berg Kerosmägg, samt Lilla och Stora Aitomägg tar vid. I öster sträcker Ajtomyran ut sig i nord-sydlig riktning i en markerad dalgång och på andra sidan myren ligger berget Palomägg. \n\nReservatsområdet omfattar ett mycket stort sammanhängande skogs- och myrlandskap med stark vildmarksprägel. Här breder betydande arealer med olikåldriga naturskogar ut sig och endast mindre ytor här och var är berörda av modernt skogsbruk. Huvuddelen av skogarna är talldominerade med måttligt till gott om gamla tallar i 220-300-årsåldern och dessa gammeltallar är lite av områdets signum. Framför allt ser man dem i den norra och östra halvan, delvis på och i kanter av myrmark, men också i höjdlägen med ljung och i lite rikare sluttningar. \n\nHuvuddelen av skogen är präglad av äldre tiders skogsbränder, även om brandfrekvensen troligen har varit ganska låg här. Detta gäller den naturliga frekvensen. Skogsfinnar med flera kan ha ökat brandtillfällena under en längre tid. Både öppna och slutna brandljud ses i många av de gamla tallarna och de kan ha både två och tre invallningar.\n\nVärdefull gammal grannaturskog finns bland annat i myr- och skogsmosaiken centralt i området, på Stora Ajtomäggs östsluttning samt i ett parti uppe på Rutimovuo där skogen också är hänglavsrik. På sydvästsidan av detta berg finns en välutvecklad lövbränna med ungefär lika delar björk och asp och med ett inslag av spridda sälgar. \n\nMyrarna i naturreservatet är till stor del opåverkade av dikning. De är av intermediär typ, bara fläckvis är de av något rikare typ med gräsull, björnbrodd och snip. Välutvecklade flarkkärr med strängar emellan förekommer på Ajtomyran som är utpekad i myrskyddsplanen. Flarkkärren är mycket tydligt utbildade och är delvis terrassformade. Denna myrtyp ses också i mindre utsträckning på den lilla myren mellan Lilla och Stora Ajtomägg och på myren i sydväst. Den centralt belägna myren formas omväxlande av hårdbottnar, rissträngar och tuvor med myrtall och myrholmar.\n\nOmrådet innehåller spår av äldre skogsbruksmetoder. Under inventeringen av området hittades en kolarkoja och en kolbotten mellan Nordkapsmyran och skogsbilvägen. På myren Hästbäcksänget i sydväst har man av namnet att döma slagit myrhö. \n\nDe östra delarna av den kvartärgeologiska bildningen Oreåsen ingår i reservatet längs den västra gränsen. Åsen följer Oreälvens dalgång och åsstråket är ofta starkt brutet med bland annat ryggar, kullar och åsgravar. I den södra delen, från länsgränsen och ett par kilometer mot norr, är åsstråket flackare med flera grunda, slingrande fossila strömfåror. Denna del har närmast karaktär av sandur.\n\nSom granne till välkända Stora Korpimäki naturreservat har Rutimovuo en ganska stor potential för rörligt friluftsliv och vildmarksturism, även om det ligger långt från större vägar. Genom reservatets södra halva finns en befintlig och markerad stig. Området används för jakt. Fina vyer fås från flera höjder, men också på myrvidderna som också utgör fina skidmarker.\n\n","ikrafttradandedatumForeskrifter":null,"provningsmyndighetTillstand":null,"provningsmyndighetDispens":null,"tillsynsmyndighet":null,"atom.link":[{"rel":"nmdklasser","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2046360/G%C3%A4llande/nmdklasser"},{"rel":"miljomal","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2046360/G%C3%A4llande/miljomal"},{"rel":"beslutsdokument","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2046360/G%C3%A4llande/beslutsdokument"},{"rel":"syften","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2046360/G%C3%A4llande/syften"},{"rel":"self","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2046360/G%C3%A4llande"},{"rel":"foreskriftsomraden","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2046360/G%C3%A4llande/foreskriftsomraden"}]}