{"id":"2044054","beslutsstatus":"Gällande","namn":"Stårbatjvare","skyddstyp":"Naturreservat","lanAsText":"Norrbottens Län","kommunerAsText":"Arjeplog","beslutstyp":"Beslut om bildande av Naturreservat","beslutsdatum":1655071200000,"ursprBeslutsdatum":1655071200000,"gallandedatum":1712786400000,"iucnKategori":"Ib, Vildmarksområde (Wilderness Area)","forvaltare":"Länsstyrelsen i Norrbottens län","areaHa":2645.45,"landareaHa":2573.77,"vattenareaHa":71.68,"skogAreaHa":1202.72,"beslutsmyndighet":"Länsstyrelse","beskrivning":"Stårbatjvare är ett drygt 2600 hektar stort urskogsområde cirka 2 mil sydost om Arjeplog. Området består av tre lågfjäll, av vilka två når över skogsgränsen, med dalar emellan där urskogar, sjöar och våtmarker breder ut sig. Högst är Jilliebe Storbatjevárrie vars båda toppar är drygt 740 meter över havet och har gett området sitt namn. I norra delen ligger Guhtávárrie med en dramatisk rasbrant från den kala toppen ner mot dalen i söder. I södra delen av reservatet ligger Granträskberget som är ett flackare och helt skogbeklätt berg. Områdets lägsta punkt är sjön Guhtáluobbale på 495 meter över havet. Stårbatjvares storlek, storslagna topografi och högklassiga urskogar med mycket höga naturvärden ger området ett intryck av vildmark - och är på samma gång ett urgammalt samiskt kulturlandskap. Landskapet är oerhört naturskönt, tämligen lättvandrat samt lättillgängligt då det ligger endast 300 meter från väg 95 mellan Arvidsjaur och Arjeplog, med flera skogsbilvägar som ansluter till området från olika håll. Tillgängligheten i kombination med mycket höga naturvärden och storslagen topografi ger Stårbatjvare stor potential som besöksmål.\nHuvuddelen av skogen utgörs av gammal lavbehängd granurskog med gott om multnande lågor och toppbrutna gammelgranar, ofta över 300 år gamla samt bitvis med inslag av grova gammeltallar, en del sannolikt uppemot 600 år gamla. Spår av bränder påträffas spritt i området, men den senaste inträffade för åtminstone 200¿250 år sedan och har inte dödat all skog utan det är gott om träd som överlevt och är betydligt äldre än den brandföryngrade skogen. Trots det märks skillnader mellan den nu gamla successionsskogen och den ännu äldre urskogen som inte brunnit, t.ex. beträffande mängden död ved och mängden hänglavar i träden. Skogen är tämligen välvuxen med tanke på höjdläget och tallarna är ofta grova och relativt högresta. Trots att skogarna överlag är orörda varierar alltså mängden död ved en hel del och är störst i de örtrika dråg som skonats i den senaste branden och övrig skog som inte brunnit på mycket länge. I norra och östra delen av området är skogen överlag gammal men ännu inte i fullt så sen succession att det blivit rikligt med död ved överallt.\nFrån Jilliebe Storbatjevárrie rinner bäckarna Storbatjejuhka norrut och Tjåhkkagaskajuhka söderut. Bäckarna viker av österut på var sin sida av berget och flyter ihop strax utanför reservatet. Dessa vattendrag är källflöden till Byskeälven som ingår i Natura 2000. Våtmarkerna i området är koncentrerade kring myrmosaiklandskapet runt Guhtáluobbale samt ett stråk med våtmarker söder om Jilliebe Storbatjevárrie, från Tjåhkkagaskajuhka ner till Björkholmsmyran. Våtmarkerna håller till större delen höga naturvärden enligt länsstyrelsens våtmarksinventeringar.\nFörutom århundraden av renbete är påverkansgraden i området genomgående mycket låg och den absoluta merparten av skogen utgörs av rena urskogar utan spår av tidigare avverkningar. Bara i delar med mycket grova tallöverståndare har sparsam dimensionsavverkning ställvis skett för cirka 100 år sedan. I de talldominerade delarna av myrmosaiken är påverkan störst men överlag ändå bara svag till måttlig. I anslutning till ett privat fritidshus i det nordöstra hörnet av reservatet har ett visst uttag av ved och vindfällen gjorts men det är i begränsad omfattning och urskogsberoende arter påträffas fortfarande överallt. De för granurskogar typiska vedsvamparna såsom rosenticka, ostticka, taigaskinn, lappticka, harticka, gränsticka, violmussling och rynkskinn påträffas kontinuerligt. Bland de hotade lavarna finns till exempel liten sotlav (Cyphelium karelicum, VU) och överallt syns de karakteristiska hackmärkena från tretåig hackspett.\nNaturreservatet är beläget inom Västra Kikkejaure samebys åretruntmarker. Området används som sommar-, höst- och vårbetesland, och är ett viktigt kalvningsområde under våren. Sydväst om Guhtájávvrie finns ett gammalt samiskt viste bestående av en kåta, ett härbre och ett rengärde.","ikrafttradandedatumForeskrifter":null,"provningsmyndighetTillstand":null,"provningsmyndighetDispens":null,"tillsynsmyndighet":null,"atom.link":[{"rel":"nmdklasser","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2044054/G%C3%A4llande/nmdklasser"},{"rel":"miljomal","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2044054/G%C3%A4llande/miljomal"},{"rel":"beslutsdokument","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2044054/G%C3%A4llande/beslutsdokument"},{"rel":"syften","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2044054/G%C3%A4llande/syften"},{"rel":"self","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2044054/G%C3%A4llande"},{"rel":"foreskriftsomraden","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2044054/G%C3%A4llande/foreskriftsomraden"}]}