{"id":"2043730","beslutsstatus":"Gällande","namn":"Lágamanvárre","skyddstyp":"Naturreservat","lanAsText":"Norrbottens Län","kommunerAsText":"Jokkmokk","beslutstyp":"Beslut om bildande av Naturreservat","beslutsdatum":1681682400000,"ursprBeslutsdatum":1681682400000,"gallandedatum":1683928800000,"iucnKategori":"Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)","forvaltare":"Länsstyrelsen i Norrbottens län","areaHa":569.83,"landareaHa":557.49,"vattenareaHa":12.34,"skogAreaHa":343.89,"beslutsmyndighet":"Länsstyrelse","beskrivning":"Lágamanvárre ligger i Jokkmokks kommun, ca 30 km nordost om centrala Jokkmokk. Området omfattar stora delar av bergen Lágamanvárre i söder och Piessimvaara i norr, och binds i väster samman av myrkomplexet Matesape med sina skogsklädda fastmarksholmar. Denna myr håller högsta naturvärdesklass enligt länsstyrelsens våtmarksinventering och avvattnas av Tjuoltabäcken som rinner västerut, mot Muddus och Stora Luleälven. På Piessimvaara dominerar torr till frisk barrblandskog medan Lágamanvárre, liksom området vid Tjärdalssjön, främst utgörs av tallskog av lavristyp. Myrkomplexet utgörs av fastmattekärr och fastmattemyrar med skogsholmar som varierar från torra-friska till fuktiga-våta barrskogar. \nI hela området är skogen i sen succession. Påverkansgraden är överlag mycket låg och utgörs huvudsakligen av äldre dimensionsavverkning och visst uttag av brandskadad skog. Spår av mänsklig påverkan syns även i den rikliga mängden med samiska barktäkter i gamla tallar. Skogen är brandpräglad, vilket syns i direkta brandspår så som brandljud och kolade stubbar, men även i åldersstrukturen och det stora inslaget av solitära vårtbjörkar, aspar och sälgar som finns spritt i hela området. Död ved finns i riklig mängd både i de talldominerade och i de grandominerade delarna. Området är dessutom mycket artrikt med stor förekomst av rödlistade arter knutna till olika trädslag och lång skoglig kontinuitet.\nI norr ingår Piessimvaaras skogsklädda sydsluttning med insprängda tjärnar, små myrar och kärr. Här finns även en barrblandskog med urskogsartad karaktär; rik på gamla träd, torrakor och lågor i alla stadier och av olika historik - exempelvis lumptoppar från dimensionshuggningen samt rötade lågor och vindfällen. I svackor finns små bäckar och sumpiga områden med rörligt markvatten där granen dominerar och växtligheten blir lite rikare. Björk dominerar bland lövträden, men det finns även ett inslag av asp och sälg. Här finns även inslag av små hedartade partier med gammal luckig tallskog.\nLágamanvárres branta sydvästsluttning kläs av en flerskiktad talldominerad skog med hög ålder. Skogen är delvis väldigt produktiv med tallar på ca 25 meter. Lövinslaget består även här mestadels av björk, med inslag av asp och sälg. Tre generationer tall har åldersbestämts; en som är ca 540 år, en som är ca 480 år (med brandljud som är ca 355 år gamla), och den sista som är ca 250 år. I sydvästsluttningen finns rikligt med död tallved och en stor förekomst av rödlistade arter knutna till denna. I den centrala myrmosaiken växer framförallt talldominerad skog av hög ålder, som trots dimensionsavverkning är rik på och död ved och spridda förekomster av 500-åringar, och rikligt med tall i åldern 250-350 år. Här finns även urskogsartad brandpräglad barrrblandskog med plockepinn av grova rötade granlågor. Bäcken som rinner därigenom kantas av gammelgranskog och längs den finns en mängd fångstgropar registrerade hos Riksantikvarieämbetet, både inom och strax utanför reservatsgränsen.\nOmrådet vid Tjärdalssjön utgörs av torra tallbackar med brandpräglad olikåldrig skog med gott om tallar i åldern 250 till drygt 300 år. Enkla brandljud förekommer liksom grova kolade stubbar, men i sparsam mängd. Död ved finns ändå fläckvis rikligt i form av lumpade grova stockar och gamla vindfällen. I lägre fuktigare partier finns även en hel del rötade granlågor. Runt sjön finns även tecken på mänsklig aktivitet, så som spår av ett historiskt skogsbruk och rikliga mängder kulturmiljövärden i form av samiska barktäkter i gamla tallar. \nInom skogsmyrmosaiken mellan bergen finns olika typer av skogsholmar som till övervägande del är urskogsartade. Skogen varierar från frisk granskog, gransumpskog och torra åsar med tall- eller barrblandskog. Här finns rikligt med död ved i alla former. Vissa granskogsholmar är rena plockepinnet och har stor förekomst av olika rödlistade vedsvampar. En av dessa tallholmar har nyligen avverkats och skogen som står kvar på den är betydligt glesare och yngre ","ikrafttradandedatumForeskrifter":null,"provningsmyndighetTillstand":null,"provningsmyndighetDispens":null,"tillsynsmyndighet":null,"atom.link":[{"rel":"nmdklasser","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2043730/G%C3%A4llande/nmdklasser"},{"rel":"miljomal","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2043730/G%C3%A4llande/miljomal"},{"rel":"beslutsdokument","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2043730/G%C3%A4llande/beslutsdokument"},{"rel":"syften","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2043730/G%C3%A4llande/syften"},{"rel":"self","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2043730/G%C3%A4llande"},{"rel":"foreskriftsomraden","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2043730/G%C3%A4llande/foreskriftsomraden"}]}