Byvärma naturreservat ligger vid sjön Möckelns västra strand och utloppet till Helge å. Möckeln är en stor (48 km2) näringsfattig sjö med naturliga vattenfluktuationer, vilket sätter sin prägel på naturreservatets stränder och svämlövskogar. Eftersom sjön sänktes med 120 cm under 1800-talet har våtmarker, strandskogar, öar och ökad landareal skapats. Sjön har en artrik fiskfauna och här finns bland annat den ovanliga malen. De ofta flacka stränderna, de stora våtmarksområdena, de varierande äldre lövskogarna och fisktillgången ger upphov till ett rikt fågelliv.
Byvärma naturreservat består till ungefär en fjärdedel av sjö, vilket är en sanning med modifikation eftersom stora delar av Pråmstadviken i norra delen av naturreservatet inte täcks av vatten regelbundet. Vattenfluktuationerna i viken har gett upphov till så kallade ävjestränder. Det är långgrunda och blottlagda stränder med en speciell flora av ettåriga växter och kortskottsvegetation. Här förekommer bland annat stora bestånd av den hotade växten klotgräs. Strandkanterna är till stor del blockrika och väl utvecklade videbuskage breder ut sig närmast vattnet. Innanför videbuskagen finns en svämzon där klibbal, björk och asp dominerar. Här bildas en stor mängd död ved vilket ger goda förutsättningar för många vedlevande insekter, svampar och fåglar. Här trivs också den ovanliga hårklomossan som Sverige har ett speciellt ansvar för.
På högre höjd övergår skogarna i lövrika blandskogar och ädellövskogar. Det är mestadels frisk mark med tämligen trivial kärlväxtflora och varierande dominans av triviallövträd och ädellövträd med inslag av barrträd. Bland triviallövträden dominerar björk, men även asp förekommer spritt och bildar på ett par ställen mindre bestånd. Bland ädellövträden dominerar ek och i framför allt de södra delarna av naturreservatet finns inslag av lind och mindre delar ask. I ädellövsbestånden finns ofta även inslag av hassel och lönn och bok förekommer sporadiskt. Där det är fuktigare växer klibbal. Äldre tall finns spritt över området men dominerar aldrig. Gran förekommer mestadels som yngre träd efter den naturvårdande skötsel som utförts. I lövskogarna finns god förekomst av död ved med de flesta nämnda trädslag. Naturvårdsarter av lavar, mossor och svampar förekommer allmänt&nb","ikrafttradandedatumForeskrifter":null,"provningsmyndighetTillstand":null,"provningsmyndighetDispens":null,"tillsynsmyndighet":null,"atom.link":[{"rel":"nmdklasser","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2002364/G%C3%A4llande/nmdklasser"},{"rel":"miljomal","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2002364/G%C3%A4llande/miljomal"},{"rel":"beslutsdokument","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2002364/G%C3%A4llande/beslutsdokument"},{"rel":"syften","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2002364/G%C3%A4llande/syften"},{"rel":"self","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2002364/G%C3%A4llande"},{"rel":"foreskriftsomraden","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2002364/G%C3%A4llande/foreskriftsomraden"}]}