{"id":"2001857","beslutsstatus":"Gällande","namn":"Njakafjäll","skyddstyp":"Naturreservat","lanAsText":"Västerbottens Län","kommunerAsText":"Vilhelmina","beslutstyp":"Beslut om ny förvaltare, Beslut om ny skötselplan, Beslut om utökning av geografisk utbredning, Beslut om utökat beslutssyfte, Beslut om nya skäl, Beslut om ytterligare föreskrifter, Beslut om upphävande av beslut (delvis) med avseende på syfte skäl och/eller föreskrifter","beslutsdatum":1718229600000,"ursprBeslutsdatum":948668400000,"gallandedatum":1720735200000,"iucnKategori":"Ib, Vildmarksområde (Wilderness Area)","forvaltare":"Vilhelmina övre allmänningeskog","areaHa":12321.78,"landareaHa":11659.14,"vattenareaHa":662.64,"skogAreaHa":5289.25,"beslutsmyndighet":"Länsstyrelse","beskrivning":"Njakafjälls naturreservat är ett stort skogsområde som ligger 60 km nordväst om Vilhelmina i Vilhelmina kommun. Reservatet omges av flera byar: Bångnäs i söder, Stalon i sydost, Dorris i öster, Blaikliden och Grytsjö i norr. Ca en mil västerut ligger Saxnäs. Njakafjäll är ett friliggande höjd- och lågfjällsområde med Stora Njaka (825 möh) och Lilla Njaka (767 möh) som högsta punkter. Ett flertal mindre höjder som Dåeries, Sventkullen och Stallberget finns också. Mellan dessa kullar ligger en mängd småsjöar och myrmosaiker. Åt norr och nordväst sluttar landskapet försiktigt ned mot Stora Grytsjön och i förlängningen Östra Marssjön. Från den senare rinner Marsån genom reservatet på sin färd mot Fatsjöluspen och senare ner till det stora regleringsmagasinet Malgomaj. Flackast är landskapet mellan Stora Grytsjön och Östra Marssjön och här är också inslaget av myrar störst. Åt söder störtar i stället landskapet tvärt ner mot Kultsjöån och sjöarna Bijjie Lihtjie, Gaske Lihtjie och Vuelie Lihjtie. I dessa branta sydväxtberg finns en spännande flora, till exempel en av landets nordligaste kända förekomster av skogsalm. Merparten av de absolut brantaste stupen ligger dock utanför reservatet. \nSkogarna i reservatet är generellt mycket gamla, lågproduktiva och grandominerade. Dessa skogar kännetecknas ett stort inslag av gamla träd, god åldersspridning och en allmän förekomst av död ved av hög kvalitet. I utsatta lägen är många granar toppbrutna. Även om skogarna överlag är lågproduktiva finns det många platser där mer produktiva och virkesrika granskogar växer. Skogarna är generellt hänglavsrika och i vissa delar är granarna påfallande draperade med garnlav, till exempel i sluttningen nordväst om Handsktummen. På högre höjd ökar inslaget av björk och kring de högsta topparna finns bälten av ren fjällbjörkskog. Barrblandskogar med varierande fördelning av gran och tall finns framför allt i den norra och västra delen av reservatet. Rena tallskogar förekommer mosaikartat och med relativt små arealer, framförallt på blockrika, magra marker. Dessa tallskogar är mycket gamla med ett betydande inslag av 300- till 400-åriga tallar. Skogarna i Njakafjäll är likt alla barrskogar i Västerbotten historiskt påverkade av skogsbränder. Det västliga läget innebär dock att brandfrekvensen har varit klart lägre än längre österut. Utifrån hur skogarna i Njakafjäll ser ut idag kan man ana att den senaste branden ägde rum för minst 200 år sedan, och att den då omfattade mindre delar av reservatet. Blaikliden (norr om Marsån) utgör en gammal s.k. granbränna med ett stort inslag av björk och sälg. Förutom granbrännan på Blaikliden, de björkrika höjdlägesskogarna och rena fjällbjörkskogarna är inslaget av lövträd litet. Påverkan från skogsbruk är varierande, från rena urskogar till nyupptagna kalhyggen. En mycket stor andel av skogsmarken består av gamla skogar som saknar sentida påverkan från skogsbruk, och med liten eller ingen påverkan från äldre skogsbruk såsom dimensionsavverkningar och plockhuggning. I beslutet från år 2000 beskrivs påverkan från dimensionsavverkningar och plockhuggning ha förekommit i stora delar (av det ursprungliga reservatet) men inte systematiskt utan i ett mosaikartat mönster. I reservatet finns 10 myrområden som ingick i Våtmarksinventeringen. Störst myrområden finns i det flacka landskapet mellan Marssjöarna och Stora Grytsjön. Flera våtmarker, sjöar och vattendrag kalkas (se bilaga 2). Dikningspåverkan är mycket liten i hela reservatet. Marsån är reservatets klart största vattendrag. Övriga vattendrag är mindre och avvattnar reservatet framför allt åt norr (Grytsjöån, Rödingsjöbäcken, Oxbäcken) eller söder (Storbäcken, Djupbäcken).\n","ikrafttradandedatumForeskrifter":null,"provningsmyndighetTillstand":null,"provningsmyndighetDispens":null,"tillsynsmyndighet":null,"atom.link":[{"rel":"nmdklasser","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2001857/G%C3%A4llande/nmdklasser"},{"rel":"miljomal","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2001857/G%C3%A4llande/miljomal"},{"rel":"beslutsdokument","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2001857/G%C3%A4llande/beslutsdokument"},{"rel":"syften","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2001857/G%C3%A4llande/syften"},{"rel":"self","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2001857/G%C3%A4llande"},{"rel":"foreskriftsomraden","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2001857/G%C3%A4llande/foreskriftsomraden"}]}