{"id":"2001676","beslutsstatus":"Gällande","namn":"Strömbäck-Kont","skyddstyp":"Naturreservat","lanAsText":"Västerbottens Län","kommunerAsText":"Umeå","beslutstyp":"Beslut om ny förvaltare, Beslut om ny skötselplan, Beslut om utökat beslutssyfte, Beslut om nya skäl, Beslut om ytterligare föreskrifter","beslutsdatum":1701039600000,"ursprBeslutsdatum":282956400000,"gallandedatum":1705532400000,"iucnKategori":"Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)","forvaltare":"Umeå kommun","areaHa":497.02,"landareaHa":265.52,"vattenareaHa":231.5,"skogAreaHa":199.85,"beslutsmyndighet":"Kommun","beskrivning":"Strömbäck-Kont är präglat av landhöjningen och innehåller naturmiljöer som laguner, flador, exponerade skär och skyddade havsvikar.\n\nBerggrunden består av urberg som är 1,9 miljarder år gammalt och har omvandlats till gnejs. Terrängen är präglad av inlandsisarnas påverkan med drumliner som löper i isens rörelseriktning från norr till söder. På berghällarna finns isräfflor som också visar isens rörelseriktning. Moränen är ställvis överlagrad av svallsediment. Kring Strömbäckens utlopp finns sandavlagringar och ett litet deltaområde. Landhöjning och havsvågor har skapat dynamik i landskapet. Där vågor har svallat ligger block kvar, medan grus, sand och finmaterial har avsatts i lä där vågorna haft mindre kraft.\n\nPå Vidögern finns urskogsartad granskog med rikligt med hänglavar och död ved. I skogen förekommer krävande naturskogsarter som rosenticka, lappticka och ostticka. Äldre lövträd, främst björk finns spridda i reservatet medan asp och sälg är relativt ovanliga. Gråal dominerar intill havsstranden vid Tjuvvarpet och Granskär. På Flakaskär och Långreven finns yngre tallskog med stort inslag av ungt löv. På Flakaskär förekommer även hällmarkstallskog med grova tallar. På Våtöberget finns också gammal hällmarkstallskog och en grotta som går att besöka. Små insprängda hällmarksområden finns även på Tjuvvarpsberget och öster om betesmarken på Våtön.\n\nHavsmiljön inkluderar laguner, stora grunda vikar och sund, estuarium, blottade ler- och sandbottnar, rev och små öar. Laguner är grunda, delvis avsnörda havsvikar som på grund av det begränsade vattenutbytet värms upp tidigt på våren. Det skapar förutsättningar för en mångfald av vattenväxter och vattenlevande smådjur. Genom landhöjningen genomgår laguner stora förändringar. Från att ha varit vikar med stort vattenutbyte med havet utvecklas de successivt till avsnörda havsvikar, dit havsvatten bara når vid kraftiga stormar. Flakaskärsviken är ett tidigt stadium av en lagun. Hatten och Tjuvvarpet är sena successionsstadier av laguner som håller på att förlora förbindelsen med havet. Stora grunda vikar och sund är ofta artrika och viktiga lekområden för abborre och gädda.\n\nI norra delen av reservatet, där Umeälvens vatten når havet, bildas ett estuarium. I estuarier blir vattnet så sött att artsammansättningen domineras av sötvattensarter. Blottade ler- och sandbottnar härbärgerar olika grävande maskar och musslor i sedimenten och är viktiga habitat för födosökande fåglar. Blottade ler- och sandbottnar finns bland annat på östra sidan av Vidögern och Granskär.\n\nI Hatten växer ävjepilört och japansk andmat. Det finns grunda mjukbottnar med kransalgsängar och säv i glosjöarna Tjuvvarpet och Hatten samt i Flakaskärsviken. Områden med säv är viktiga rekryteringsområden för kustfisk samt häcknings-, födosöks- och rastområden för flera kustfåglar. \n\nStränderna i reservatet är som regel blockiga eller steniga, med strandråg, fackelblomster, kärleksört och gultåtel. Strandängar finns bland annat vid Kont. \nIntill exponerade delar av rev, skär och små öar växer alger som grönslick, getraggsalg och ishavstofs. Olika märlkräftor och snäckor lever av algerna. Dessa miljöer kan vara värdefulla lekområden för strömming.\n\nPå Våtön finns betad hagmark och ängsmark. Ängen har brukats länge och togs i bruk mellan 1783¿1793. Här fanns tidigare den ovanliga fjärilen violett guldvinge.\n\nDet finns två större öar i reservatets södra del, Trutklubben och Enahällan. Här häckar bland annat knölsvan, vitkindad gås, ejder, svärta, strandskata och roskarl. Den västra sidan av Enahällan är ett populärt besöksmål för sol och bad.","ikrafttradandedatumForeskrifter":null,"provningsmyndighetTillstand":null,"provningsmyndighetDispens":null,"tillsynsmyndighet":null,"atom.link":[{"rel":"nmdklasser","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2001676/G%C3%A4llande/nmdklasser"},{"rel":"miljomal","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2001676/G%C3%A4llande/miljomal"},{"rel":"beslutsdokument","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2001676/G%C3%A4llande/beslutsdokument"},{"rel":"syften","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2001676/G%C3%A4llande/syften"},{"rel":"self","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2001676/G%C3%A4llande"},{"rel":"foreskriftsomraden","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2001676/G%C3%A4llande/foreskriftsomraden"}]}