{"id":"2001013","beslutsstatus":"Gällande","namn":"Tervajoki","skyddstyp":"Naturreservat","lanAsText":"Norrbottens Län","kommunerAsText":"Pajala","beslutstyp":"Beslut om ny skötselplan, Beslut om utökning av geografisk utbredning, Beslut om upphävande av beslut (delvis) med avseende på geografisk utbredning, Beslut om upphävande av beslut (delvis) med avseende på syfte skäl och/eller föreskrifter","beslutsdatum":1731279600000,"ursprBeslutsdatum":881276400000,"gallandedatum":1733526000000,"iucnKategori":"Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)","forvaltare":"Länsstyrelsen i Norrbottens län","areaHa":761.99,"landareaHa":735.88,"vattenareaHa":26.11,"skogAreaHa":210.54,"beslutsmyndighet":"Länsstyrelse","beskrivning":"Naturreservatet Tervajoki ligger ungefär 18 kilometer nordväst om Pajala och består av skogarna runt bäcken Tervajoki samt delar av det jättelika våtmarkskomplexet Vännijänkä, som är ett av landets största områden med järnockra och rikkärr. Våtmarkerna har bedömts hålla högsta naturvärde i Länsstyrelsens våtmarksinventering och hyser en mycket rik och varierad flora och fauna. Vännijänkkä ingår även i Myrskyddsplan för Sverige . Berggrunden i trakten har stort inslag av basiska och kalkrika bergarter, vilket också tydligt avspeglas i vegetationen och de högproduktiva granskogarna. Centralt i reservatet ligger ett lite sjösystem, Salmijärvet, och i nordvästra delen flyter bäcken Kapustanoja från det angränsande naturreservatet Sammakkovaara.\n\nSkogarna runt Tervajoki, i sydvästra delen av reservatet, utgörs av en mosaik av frodiga sumpskogsmiljöer av skilda slag samt mellanliggande lövrika granskogsbestånd på fastmark, till stor del högproduktiva. Inslaget av tall varierar, men i många bestånd förekommer gammeltallar med brandljud. Dessa brandljud visar också att skogarna i reservatet, trots att de till stor del utgörs av sumpskog, ändå är präglade av skogsbrand. Förutom i gamla  tallar förekommer brandljud även i gran och björk, spritt i hela reservatet. Sannolikt har en stor del av asp och björk som förekommer här också kommit upp som ett resultat av brand. Spridda spår av äldre plockhuggning förekommer främst i fastmarksdelarna, medan de blötare sumpskogsområdena till övervägande del är att betrakta som urskogsartad skog. Som ett resultat av variationer i brand, plockhuggning och produktivitet varierar även tillgången på död ved mycket i de här delarna av reservatet. Fläckvis förekommer dock rikligt med stående död ved samt lågor av gran och lövträd. Särskilt i produktiva delar ger den stora mängden död och döende gran mycket goda förhållanden för olika hackspettsarter. Den tretåiga hackspetten, som är den hackspettsart i landet som tydligast är knuten till naturskogsmiljöer, trivs här.\n\nÖstra och norra delen av reservatet består av delar av det jättelika och mycket skyddsvärda våtmarkskomplexet Vännijänkkä. Skogarna på myrholmarna varierar från frodig produktiv granskog till fattiga tallkärr med varierande lövinslag. Några av myrholmarna har karaktär av gammal bränna, förmodligen brann det här i mitten av 1800-talet, och plockhuggning har påverkat skogen i varierande omfattning. Vissa holmar utgörs av lövrik restskog efter hårdare genomhuggning.\n\nNaturreservatet är mycket artrikt. Den gamla skogen runt Tervajoki, i kombination med den höga luftfuktigheten ger goda förutsättningar för krävande epifytiska arter. På de gamla granarna trivs bl a den lilla svampen gammelgranskål medan rödbrun blekspik och brunpudrad nållav förekommer på stubbar i sumpskogarna. På lövträden finner man istället arter som skinnlav, stiftgelélav och lunglav. Den döda veden i reservatet ger också livsutrymme för en mängd arter. Bland dessa märks rosenticka, stjärntagging, ullticka, ulltickeporing, finporing, rynkskinn, sprickporing samt den mycket sällsynta brandtickan.\n\nTerrängen i reservatet är till stor del ganska svårframkomlig och krävande för besökare, med tuviga och blöta sumpskogar och mycket blöta våtmarker och kärr. För den intresserade som ändå tar sig ut i de frodiga och artrika skogskärren väntar belöningen i form av vackra rariteter som tvåblad och guckusko, tillsammans med väldoftande myskmåra, tibast. Även på fastmark har fältskiktet ofta inslag av örter med arter som skogsnäva, gullris, harsyra, ekbräken och hultbräken. Här växer även norna och skogsfru, samt rika bestånd av röd trolldruva. \n","ikrafttradandedatumForeskrifter":null,"provningsmyndighetTillstand":null,"provningsmyndighetDispens":null,"tillsynsmyndighet":null,"atom.link":[{"rel":"nmdklasser","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2001013/G%C3%A4llande/nmdklasser"},{"rel":"miljomal","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2001013/G%C3%A4llande/miljomal"},{"rel":"beslutsdokument","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2001013/G%C3%A4llande/beslutsdokument"},{"rel":"syften","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2001013/G%C3%A4llande/syften"},{"rel":"self","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2001013/G%C3%A4llande"},{"rel":"foreskriftsomraden","href":"https://geodata.naturvardsverket.se/naturvardsregistret/rest/v3/omrade/2001013/G%C3%A4llande/foreskriftsomraden"}]}